Skogshare (Lepus timidus) blev lite förvånande upptagen på den svenska rödlistan 2020. Av den anledningen är det bra att kika lite närmare på hotet runt arten och låta den vara månadens art nu i januari. Det passar också bra att presentera denna art nu under vintern då skogsharen är en av de arter som anpassats för ett nordligt klimat genom att byta till sin vita päls på vintrarna.
Sommartid är den grå eller brun med ljusare buk. Spetsen på öronen är såväl sommar som vinter svarta men utbredningen kan variera. Den skiljs från fältharen genom kortare öron och kort svans, som till största delen är vit. Även den gråaktiga färgen på ögonen är en karaktär för att skilja arterna åt. Könen är utseendemässigt lika men honorna är oftast något större, vilket är ovanligt hos däggdjur. Spåret efter skogsharen är karakteristiskt med två efter varandra ställda framfotsstämplar och i bredd stående avtryck av bakfötterna.
Skogsharen finns i skogsmarker i hela landet, och även i jordbruksbygder i norra Sverige. I södra Sverige är tätheterna lägre i och med att fältharen dominerar i många miljöer.
Skogsharen hotas främst av konkurrens från fältharen, som är en främmande art för Sverige. Skogsharen missgynnas i konkurrensen med fältharen under snöfattiga vintrar, då dess vita vinterpäls inte fungerar som kamouflage. Det gör att man kan se klimatförändringar som ett hot mot skogsharen. Ett annat hot mot skogsharen är hybridiseringen mellan fält- och skogshare vilket kan leda till att skogsharen på sikt trängs undan.
Slutligen kan sjukdomar nämnas som ett hot mot skogsharen bland annat harpest eller Tularemi, som den egentligen heter. Harpest är en mycket smittsam bakteriesjukdom som främst drabbar hardjur och smågnagare, men som även kan drabba människor.
