Denna månads art är brunbjörn (Ursus arctos). En art som återkommit till den svenska naturen efter att ha varit starkt undanträngd i början av 1900-talet pga av jakt men som fortfarande ändå är klassad som nära hotad (NT) i ArtDatabankens röda lista från 2020. Oktober månad är en bra månad för att uppmärksamma brunbjörnen då den som bäst förbereder sig för att gå i ide under vintern men också för att den jakt som fortfarande finns i Sverige fortfarande pågår i början av denna månad.
Björnstammen var nästan utrotad under början av 1900-talet efter en kraftig nedgång under andra halvan av 1800-talet. Det återstod runt 130 björnar i fyra områden i Sverige under 1930-talet, främst i fjälltrakterna. Björnen fridlystes 1927 och jakt tilläts i begränsad utsträckning från 1943. Under denna period hade björnstammen börjat återhämta sig och fortsatte öka med cirka 1,5 procent per år fram till 1993.
Idag finns det cirka 2 900 björnar i Sverige utspridda över hela norra Sverige från Dalarnas och Gävleborgs län och norrut. Under 2017 sköts knappt 300 björnar i skydds- och licensjakt vilket motsvarar ca 10 procent av populationen 2017. Under 2020 är samma siffra beräknad till drygt 400 björnar.
Björnen är allätare, men dieten domineras av vegetabilier, särskilt bär (blåbär, kråkbär och lingon), men även örter och gräs. Den animaliska delen av födan spänner över hela registret från insekter till älg. På hösten, när björnen lagrar fett för att klara ideperioden, äter björnen som mest. Då kan den på en dag äta bär i så stora mängder att det motsvarar en tredjedel av björnens vikt. I genomsnitt behöver en björn 4 000-8 000 kcal/dygn men på hösten kan den äta 20 000 kcal/dygn.
Björnhonor i det vilda föder inte ungar varje år och de kan föda ungar tidigast vid fyra års ålder. Antalet ungar är 1-4 och de föds i idet under midvintern. Ungarna sover vintern i samma ide som honan även under deras andra och ibland tredje vinter. Idet grävs i skogsterräng ofta i en stor myrstack, men det kan också grävas i en grusslänt.
